Nina skriver om Åkestam.Holsts postenkampanj Stefan The Swopper. Stefan ville byta bort hela sitt liv eftersom han var trött på det, och lade därför ut alt han ägde på nätet. Kul. Bra. Alla medier skrev om det. Sedan visade det sig (surprise, surprise) att det var en kampanj för Posten.
Mammut, ett schweiziskt outdoor-företag, gjorde en liknande kampanj för ett par år sedan. De skapade en person som hette Mary Woodbridge som planerade att bestiga Mount Everest med sin tax Daisy. Mary hamnade i tidningar över hela Europa, och till slut (surprise, surprise) var det en kampanj för Mammut. Marys Mammut-jacka var nämligen så otroligt bra att hon hade blivit övermodig och tänkte klättra upp på ett berg vid 83 års ålder.
Som reklamare, med åtminstone ett uns av samvete kvar, finns det ett problem båda kampanjerna. Hur många gånger kan man göra det innan både media & människor känner sig lite, lite blåsta? Nu tror jag lejonparten av de som läste om Stefan eller Mary aldrig kopplar det till ett företag, (vilket skulle kunna mynna ut i en effektdiskussion också, men den tar vi inte här.) men för de andra? De som älskade Stefan för hans skiter-i-allt-attityd och sedan inser att allt var fejk.
Tveksamt.
Wednesday, February 18, 2009
Är det inte fult att luras?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Om mig
- Eric
- Jag arbetar som planner i Stockholm, äter för mycket och siktar fortfarande på att besöka min hundrade skidort. Förra vintern gick åt till annat.
Du har helt missuppfattat kampanjen min vän. Den var långt ifrån fejk. Stefan är i allra högsta grad på riktigt, swopper-projektet också. Stefan bytte grejer med hjälp av Posten med människor i hela världen.
ReplyDeleteJag är fullt medveten om att det har skett 100% på riktigt.
ReplyDeleteDiskussionen rör snarare att intresset för kampanjen beror på att människor engagerar sig i tokhatten Stefan. När det sedan visar sig att Stefan är köpt av Posten är det inte lika intressant.