Monday, April 27, 2009

Nu har jag gjort det. Sagt upp mig.

Jag har sagt upp mig från reklambranschen. En bransch som har gett mig sjukt mycket glädje, ångest och lärt mig allt jag vet om kommunikation. Det ska bli lite sorgligt att lämna er. Ni är ibland ankdammiga och skitsnackiga, men alltid sugna på att debattera vad som egentligen är bra kommunikation.

Att vara planner är det mest lärorika jag har gjort. Jag vet numera hur tandläkare tänker kring att spela golf på fredagar. Jag vet varför svenska elbolag säljer el med 99% marginal. Jag vet varför människor med urinvägsinfektion pimplar tranbärsjuice. Och utifrån allt värdelöst vetande har jag lärt mig att krama ur insikter. Bygga strategier. Och skapa idéer. Galna idéer, fantastiska idéer och en del medelmåttiga också.

Så tack till alla kunder och före detta dito: Alpingaraget, Citibank, Gainomax, If, Jokk, Landstinget, Läkare utan Gränser, Scan, Sony Ericsson. Svenska Dagbladet, STF, VISA, 3, Carlsberg, Praktikertjänst, Swedbank och P&G. Vi kommer mötas igen.

Och tack Saatchi, ni har varit fantastiska ända sedan ni tog emot mig som nervös praktikant 2004. Ni kommer fortsätta komma på de där idéerna som får andra att undra om allt verkligen står rätt till härborta på drottninggatan.

Så vart ska jag nu? De som har följt den här bloggen vet att jag lever och andas skidåkning. Och älskar att resa. Så jag hoppar på ett hotellprojekt som heter Ski Lodge Engelberg. Och tar mig ödmjukt an uppgiften att skapa världens bästa skidhotell.

Hotellet har funnits i 2 år, så nästa säsong blir den tredje. Så den här bloggen kommer att förändra riktning lite grann. Den kommer fortfarande handla om kommunikation, och reklam. Men från och med nu kommer den handla om att lära sig bygga/bygga varumärke i reseindustrin också.

Så från och med juni finns jag på eric@skilodgeengelberg.com och 0709105731. Vi ses här, på Ski Lodge eller högst upp på ett berg. Jag kommer befinna mig halva tiden i Stockholm och halva tiden på resande fot.

Vi ses!

skilodgeengelberg.com

Wednesday, April 1, 2009

HIFDIF - nu med video



Trots att mitt hjärta bankade för de blåblåa någonstans i min ungdom måste jag ösa lite beröm över hifdif-kampanjen. Credd till reklamgnagarna. Här är videon som gick online inatt. För andra delar av kampanjen, kolla din närmaste papperskorg/tunnelbaneuppgång/lyktstolpe och hifdif.se.

Wednesday, March 18, 2009

Djur i film är kul



Tack Samsung.

Wednesday, February 25, 2009

Kungahuset - living the brand



Om kungahusets kärnvärden är stelt, regisserat och doft av medeltid, så är deras första kliv in i web 2.0 mycket, mycket skickligt utfört. Det innehåller allt ovanstående, förfinat till perfektion. Håll andan.

Monday, February 23, 2009

Friday, February 20, 2009

Avdelningen: Vad gör en planner egentligen?

RIING

- Eric.

- Tjena tjena, jag ringer från ett företag i Göteborg som säljer LED-skärmar. Vädret bra i Stockholm?

- Jotack.

- Jo, jag såg ditt namn i Dagens Media och eftersom du är planerare så tänkte jag berätta om att vi har väldigt bra priser på LED-skärmar för kampanjer just nu. Så att du kanske skulle kunna inkludera oss i planeringen?

Wednesday, February 18, 2009

Kärleksbomb

Jag vill skänka lite snabb kärlek till det som har imponerat mest på mig den senaste tiden: Whopper Sacrifice. Från den på Veckans Rester evigt hyllade byrån CP+B. Obeskrivligt bra. Jag skulle kunna offra 100 av mina FB- vänner för att ha gjort den här kampanjen.

Whopper Virgins är också fantastisk enligt mig. Om ni någonsin tvivlade på vad jag tyckte.

Är det inte fult att luras?

Nina skriver om Åkestam.Holsts postenkampanj Stefan The Swopper. Stefan ville byta bort hela sitt liv eftersom han var trött på det, och lade därför ut alt han ägde på nätet. Kul. Bra. Alla medier skrev om det. Sedan visade det sig (surprise, surprise) att det var en kampanj för Posten.

Mammut, ett schweiziskt outdoor-företag, gjorde en liknande kampanj för ett par år sedan. De skapade en person som hette Mary Woodbridge som planerade att bestiga Mount Everest med sin tax Daisy. Mary hamnade i tidningar över hela Europa, och till slut (surprise, surprise) var det en kampanj för Mammut. Marys Mammut-jacka var nämligen så otroligt bra att hon hade blivit övermodig och tänkte klättra upp på ett berg vid 83 års ålder.

Som reklamare, med åtminstone ett uns av samvete kvar, finns det ett problem båda kampanjerna. Hur många gånger kan man göra det innan både media & människor känner sig lite, lite blåsta? Nu tror jag lejonparten av de som läste om Stefan eller Mary aldrig kopplar det till ett företag, (vilket skulle kunna mynna ut i en effektdiskussion också, men den tar vi inte här.) men för de andra? De som älskade Stefan för hans skiter-i-allt-attityd och sedan inser att allt var fejk.

Tveksamt.

Tuesday, February 17, 2009

Henry Ford visste vad lycka var.

I dagens DN finns det en artikel om tjugoåriga Maria som får svår ångest av att välja. För henne innebär varje val att välja bort något annat, vilket gör att alternativkostnaderna för att leva i en värld av fria val har blivit för höga. Värdet på det bortvalda är högre än det valda. Det ultimata i-landsproblemet har blivit verklighet.

Även för mig som inte drabbas av samma ångest som Maria, är mekaniken densamma. Till att börja med de trista valen: Elbolag, telefonbolag diverse pensionsfonder. Men i verktyg som är gjorda för underhållning, som till exempel YouTube eller Spotify ställs du inför samma problem. Youtube i alla ära, men utan att du vet vad du vill se är det en helt död sida. Spotify kan bli lätt ångestframkallande när du står på en fest med fullt dansgolv och 10 sekunder kvar av låten som spelas. När du har 10 miljoner låtar framför dig...ska det vara så svårt att välja en enda bra?

Barry Schwartz skrev The Paradox Of Choice: Why More Is Less redan 2004, om hur för mycket valfrihet kan leda till både ensamhet, depression och ångest. För många bilmodeller skapar olycka. 44 smaker på mineralvattnet kanske är det värsta som har hänt oss.

Så om insikten är att valfrihet är skitjobbigt - vad skapar man då? Ett bra exempel är YouTV.se. Det är, förutom vinnaren av 24 hour business camp, en kanalväljare för Youtube. Du väljer en kanal, och sedan fortsätter den med klipp tills du inte orkar längre. Utan att du får välja alls. Av samma anledning tycker jag att Last.FM fortfarande står sig extremt starkt trots Spotify's totala övertagande av den streamade musikvärlden. (Ja, det finns artist radio. Nej, den är inte lika bra som Last.fm.)

Så nu väntar jag bara på bloggmotorn där jag inte kan välja bakgrundsfärg, mataffären som bara har ett varumärke av varje produkt och bilmodellen som bara har en typ av klädsel att välja på. Henry Ford var nog inte så korkad ändå när han sa "Any customer can have a car painted any color that he wants so long as it is black." Han ville bara göra människor lyckligare.

Kåttisch Schiis

Så rätta mig om jag har fel nu, men:

- Arla har det absolut starkaste varumärket inom Cottage Cheese i Sverige.

- De flesta svenskar har ingen aning om vad Cottage Cheese är, utan vet bara vad Keso är.

- Nu försöker Arla berätta för människor att Keso inte bara är Keso, utan att det faktiskt är Cottage Cheese.

Nu väntar jag på kampanjen som ska berätta att Ramlösa bara är vanligt svenskt vatten med bubblor, att Kalles Kaviar är helt ordinär mildrökt torskrom och Heinz bara är en ketchup. Märkligt.

Hade jag hetat Valio och ska göra en ny cottage cheese-lansering hade jag jublat just nu.

(För övrigt heter cottage cheese hüttenkäse på tyska. Så borde vi inte svenskar kunna kalla det ...stugost?)

2009, här kommer jag

Bättre sent än aldrig. Mitt år 2009 har hittills innehållit jobb, jobb och jobb och skidåkning. I fin ordning vad som är värt att komma ihåg från årets första månad:

- Jag har fått förmånen att jobba med Berghs andraårskreatörer på nästa Läkare Utan Gränser-kampanj, vilket har varit inspirerande. Även Berghs kan leverera geniidéer.

- Jag har fått en plannerslav vid namn Hannes från Hyper Island, vilket gör mina dagar lättare och brieferna vassare. Dessutom har min vän Hinke flyttat in här på Saatchi & Saatchi för att jobba lite. Och svara på fräsiga web 2.0-problem.

- Lågkonjunkturen är det nya vädret. På DDB-festen bekräftades det: det går inte att ha ett branschsamtal utan att prata "jorå, som det ser ut nu så är det ingen fara, men man vet aldrig framåt. Host, host. Eh." Och förutom de ekonomiska konsekvenserna av att världen rasar samman så är det mest avsaknaden av beslut som gör reklamjobbet lite svårare just nu.

- Min lista på besökta skidorter har utökats med:

Champoluc
La Thuile
Zinal
Lötschental
Grimentz
Davos

Bara 1453 stycken kvar att besöka i alperna alltså.

Och god fortsättning kan jag väl säga också.

Om mig

My photo
Jag arbetar som planner i Stockholm, äter för mycket och siktar fortfarande på att besöka min hundrade skidort. Förra vintern gick åt till annat.