Alla människor ljuger. Du med.

Igår gick jag igenom mitt skafferi för att se om jag är omedveten slav till något varumärke. Och kolla! En blå vägg av durumvete mötte mig. Och jag visste inte ens att jag var en lojal Barilla-kund. Hade Barilla satt mig i en fokusgrupp rum med andra människor i gruppen "storstad, inga barn, 18-29" hade jag troligtvis svarat att jag brukar köpa alla möjliga pastamärken och gärna skulle byta bort Barilla.

Och jag är inte ensam om det här, utan det gäller för de flesta människor. När vi inledde strategiarbetet för en matkund såg vi exakt samma sak. De som innan hembesöket hade hävdat att de bara köpte varor från företaget X hade inte en enda sådan produkt hemma, och de som hävdade det motsatta hade flera stycken. Människor ljuger omedvetet. Och därmed ger många, långa, dyra kvantundersökningar ofta en väldigt skev bild av verkligheten. För om människor inte har någon aning om vad de egentligen köper, vad är då poängen med att fråga "Hur ofta köper du X?".

Summa summarum: Ta aldrig ett undersökningsresultat som absolut sanning. Oavsett hur fint kunden presenterar det.

Gå ut i verkligheten istället. 1 timme på stan är (nästan) alltid bättre än 8 timmar framför skärmen. Och alla vet det, men ingen jag känner gör det. Varför?

Här är ett gammalt smygfilmat klipp från en pitch. Visste du att stressade människor beter sig såhär i färdigmatshyllan?



EDIT: Jag satt just och surfade på APG Sweden och laddade ned slidesen från Katarina Graffmans föreläsning om etnografiska marknadsundersökningar. Det är precis vad jag försöker säga här ovanför fast utförligare. Och lite mer genomtänkt. Det är då fan att jag ska missa alla bra grejer som på APG. Länk till slidesen.

Andra bloggar om planning, reklam, undersökningar, varumärken