Igår hände det som vi alla längtar minst ett år efter, Guldägget. Kort sammanfattning:
Bäst: DDBs guldägg för Försvaret i integrerat. Jag har själv frivilligt spenderat 20 minuter på den där sidan och önskat att jag inte hade ljugit för psykologen om att min enda vän var min nalle Arne.
Sämst: DDBs guldägg för servetthållaren. Jag och Mårten var gick förbi samma dag den sattes upp nere på centralen, och inte en människa lade märke den. Det var omöjligt att se att den var något annat än en vit tavla. (Men fotona i tävlingsbidraget när någon rycker loss en servett ser onekligen bra ut. Synd att det aldrig hände.)
Märkligast: Fimpa tacktalen för att spara tid? Problemet tidigare har väl inte varit exakt hur lång tid utdelningen har varit utan hur oerhört tråkig den har varit. Och genom att strypa all spontanitet blev den plötsligt ännu tråkigare. Istället för tacktal kunde de kapa tiden för prisutdelare som desperat försöker använda sin minut på scenen till att sälja sig själva.
Soloprestation: Gustav Egerstedt kammar hem ett silverägg till sig själv. Och blir Sveriges 14:e bästa byrå.
Självklarast: Heidies. Jag undrar hur juryarbetet såg ut. "Hörrni, ger vi inte guldägg till Heidies framstår vi som åsnor". "Ok". Klart.
Kvällens sämsta reklam: Något ljushuvud från RAB hade färgkopierat upp en massa posters och tejpat upp på toaletterna. På postern var det en ballong, en hand hållandes en nål och texten: Ett pistolskott i radio. Va?
Annars var genomklappningen för F&B det stora samtalsämnet på festen igår. Jocke Jonason går till och med så långt att han inte bara beskyller dem för att göra medioker reklam, utan även att de är själva anledningen till att allt är skit.
Så, det var som vanligt. Anklagelser om nepotism, ett par gamla silverryggar som tycker "allt är skit" och en handfull priser som kunde gått åt andra håll. Grattis DDB. Ses nästa år.
PS. Martin Jönsson tyckte tydligen att någon slags kistkampanj var bäst. Synd att den inte fick något guldägg då.
Andra bloggar om guldägget, reklam, planning, DDB
Friday, April 4, 2008
Dagen efter guldägget
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Om mig
- Eric
- Jag arbetar som planner i Stockholm, äter för mycket och siktar fortfarande på att besöka min hundrade skidort. Förra vintern gick åt till annat.
Bra sammanfattning.
ReplyDeleteVad tyckte du om Media-ägget för Ving? Var inte det snarare ett PR-ägg?
Insåg just att du kanske jobbar på King.
ReplyDeleteFast nu trillade polletten ner. Kistkampanj = Saatchi.
ReplyDeleteTja, ett PR-ägg om något. Speciellt jämfört med hamburgertricket som jag inte sett ett ord om förutom på galan. Eller är det någon anna som har det?
ReplyDeleteDen enda jag minns som försäökte rida på Supersize-vågen var Paola Roberto (?) som även han skulle äta burgare i en månad.
Om jag inte missminner mig så var det en digital pr-kampanj. Kompisar i USA berättade att de läst om det på bloggar, var tydligen större utanför lilla Sverige och i icke köpta kanaler. Cool idé btw.
ReplyDeleteSteff
En digital PR-kampanj? I icke köpa kanaler? Ok. Då blev allt glasklart.
ReplyDeleteJag är säker på att det var en fantastisk idé. Men inget jag hört talas om tidigarebara. Och jag vill också säga att jag är vansinnigt intresserad av hamburgare.