Djupt in i British Columbias skogar

Nu försvinner jag från internet i 12 dagar. Beroende på hur bra uppkoppling mitt motellrum har. Vi ses.

(Niklas Möller skär sönder snö på Terminator Ridge i Kicking Horse, februari 2007.)

Tester från helvetet

Utdrag ur verkligheten med en representant för ett stort testföretag:

Han: De nya filmerna fungerar inte enligt våra tester och har dålig koppling till varumärket. Det innebär att att de ger dålig effekt per TRP.

Jag: Menar du filmerna som har gått extremt bra försäljningsmässigt, bättre än på flera år?

Han: Det är mycket möjligt, men försäljning är ett väldigt trubbigt verktyg för att mäta reklameffekt.

Ridå.

Att sälja bilar genom lätt dödsångest

Safe Happens är en fantastisk Volkswagenkampanj som gick förra året i USA. I en bilbransch där varje bil får 5-stjärnor i något test där dockor kör in i betongpelare känns säkerhet som ett av de tristaste argumenten. "Det händer inte mig" sitter så djupt rotat inom oss att en halv stjärna hit eller dit inte känns som hela världen.

De här filmerna vänder på hela tankesättet och utgår från dig när du sitter och pratar i bilen med dina kompisar. Säkerhet blir plötsligt mer relevant än någonsin. Finns det någon som inte känna igen sig i det här filmerna? Läskiga. Men fantastiska. Och välplannade.

(När de sedan gör meta-reklam av debatten om sin egen reklam...geni.)

Andra bloggar om volkswagen, reklam, crispin porter

Plannern är det första offret

När du hela dagarna sitter och djupar i olika varumärken, deras affär, deras kunder, förpackningsdesign, produktutveckling etc, händer snabbt något märkligt. Du börjar gilla varumärket oändligt mycket. I min träningsväska ligger alltid en Gainomax fastän jag inte tror på proteindrycker. I min kyl ligger det numera ofta Scan Falukorv, trots att jag aldrig hade köpt falukorv i hela mitt liv innan jag började jobba med dem. Och jag fullkomligt älskar deras nya Salsiccia Prezzemolo. Jag dricker numera Jokk till frukost varje morgon och är stolt medlem i STF. Jag skulle aldrig byta till något annat än en Sony Ericsson-telefon, och Läkare Utan Gränser har framgångsrikt skinnat min plånbok på åtskilliga kronor. Och det stannar inte där, till och med varumärken från bittert förlorade pitcher får fortfarande mitt hjärta att dunka lite extra.

Kort sagt; Plannern är det första offret för sitt eget jobb. Och det är väl egentligen inte så konstigt. Ju mer tid du har spenderar med ett varumärke och ju mer du vet, desto mer bryr du dig. Precis som med människor. Så om du får människor att hänga med ditt varumärke lite, lite längre, så kommer de automatiskt gilla det. Nästan oavsett vad du säger.

Nu ska jag ta till glas Jokk.


Andra bloggar om:planning

En fin liten sajt såhär på en måndag eftermiddag

Early Jack

Via Adverblog

Axe är det nya Dove

BBH har lanserat ett nytt reklamkoncept för Lynx/Axe som jär extremt bra. Från att ha varit deodoranten för ensamma onanister som drömmer sig bort till ett flygplan full med slitzbrudar, har de faktiskt gjort något konstruktivt av det hela. Nu handlar det om självförtroende istället.

Men hamnar det inte oroväckande nära Dove på något sätt?

Mer om kampanjen: mobile marketing magazine

Tack till Yves.

Lynx Effect's YouTube-kanal

Andra bloggar om axe

Jag kan inte jobba just nu

View Larger Map

Jag kan bara tänka på detta just nu. Så trots att jag har suttit i kundmöten hela dagen och diskuterat pirayaviralfilmer med britter, vacker fondväggsreklam och favvorecept på mellanmål och sett koncenterad ut, har jag inte varit det. Jag har bara tänkt på djupt fluffigt puder i the Kootenays. 6 dagar kvar.

Ungefär så här bra hade jag det förra året: www.freeride.se

En helt ny definition av sexistisk reklam

Aftonbladet skriver idag om flera företag i Borås som har blivit fällda av ERK för sexistiska annonser. Företagen själva menar att de aldrig har godkänt eller ens beställt annonserna. Jan Fager på ERK kommenterar det hela så här:

Flera av företagen framhåller att de inte fått chans att kontrollera annonserna före tryckning, eller att de inte ens beställt någon annons. /.../

Men det hjälper inte.

– Det är annonsören som har ansvaret, säger Jan Fager (på ERK).

Så du kan alltså bli fälld för att någon annan sätter ihop kränkande material och använder din logga? Låter intressant i dessa tider av konsumentgenererat. Fortsättning följer.

Artikeln i Aftonbladet

Andra bloggar om sexistisk reklam

Jag vill också ha en Prosche!

Fin liten banner från ett mycket omtalat socialt nätverk.

Cloverfield-kampanjen

JJ Abrams, mannen som gav oss Lost, ligger bakom den nya filmen Cloverfield. Jag vet inte om filmen är bra, men kampanjen innan är helt briljant. Här ligger första trailern som visades utan avsändare och som fick filmvärlden att börja spekulera: vem ligger bakom? JJ Abrams själv vägrade svara på frågor, studion mörkade all inblandning och total förvirring bröt ut i bloggosfären.



Senare avslöjades filmens innehåll och titel med fejkade nyhetsinslag och fler trailers. Tex en sådan här:



Och till sist fick Cloverfield premiär i fredags. 46 miljoner dollar spenderades på bioiljetter under öppningshelgen, en av de största biopremiärerna någonsin.

Här ett klipp från CNBC:



Detta är genialiskt. Bland de vassaste exempel på viralmarknadsföring jag har sett. Som inte bara kan skryta med antal visningar, utan en faktisk effekt som kopplar direkt till produkten. Hatten av.

Andra bloggar om cloverfield, viral marknadsföring

Planning i verkligheten #1: Jokk

Här är det nya konceptet för Jokk bärdryck som jag har har slitit med under hösten. Det är nästan overkligt att äntligen se resultatet av något som vi presenterade för mer än ett halvår sedan. Men plötsligt så händer det. Konceptet heter: svår att plocka, lätt att dricka.

Tanken bakom idén
Bär är bland det nyttigaste vi kan stoppa i oss. De är fulla med antioxidanter och mineraler. De lindrar de konstigaste sjukdomar. (Googla urinvägsinfektion...) Och de växer här hemma i Sveriges skogar, långt från både konstgödsel och växthus. Trots det är det andra juicer på hyllan som regerar. Guava, granatäpple och litchi har ockuperat ordet exotisk i juicehyllan.

Ingen tänker på de vindpinade bären uppe i vårt eget land som kämpar mot vind och vildmark. Världens nyttigaste livsmedel och ändå så bortglömt. Vi ville addera mer bär och mystik till Jokk. Ta tillbaka det exotiska. Och vi ville framförallt skaka om varumärket lite.

Lösning
Konceptet är svår att plocka, lätt att dricka. Jokk tar bären från den farliga nordkalotten ned till ditt vardagsrum. Det här är filmerna, jag lägger upp andra delar av kampanjen senare.

(Det var den korta versionen. Allt går inte att blogga om.)






Andra bloggar om jokk, reklam, planning

Steinbrenner & Nyberg

Min lördag och söndag bestod av en enda stad: Göteborg! Där finns något jag inte trodde fanns i sverige, en bagerikedja. Och dessutom en ovanligt bra bagerikedja vid namn Steinbrenner & Nyberg. De har fantastiskt bröd och sjukt snygga butiker. Lite för bra för att att vara gjort utan någon som kan ett hum och retail och varumärken.

Ska bli intressant att följa. Jag hoppas de öppnar i stockholm snarast.

www.steinbrenner-nyberg.se

Andra bloggar om steinbrenner & nyberg, bageri

Hänt i veckan

Det är bara måndag idag, och ända kan jag redan nu utnämna vilken som är den absolut sämsta kampanj jag kommer att se den här veckan: 118 800 som försöker "driva med stureplansfolket".



Förutom att vara en oerhört ful film, framstår den som helt poänglös. Vad vill de egentligen? Med alla olika företag som börjar sina nummer på 118 så hade det varit på sin plats att åtminstone låta människor förstå vilka de är. De ger tydligen råd. Är det en spådam man ringer till ? Eller är det någon som löser jobbigare problem, i stil med Baltic Inkasso?

Och så ett citat värt att spara från VDn Marcus Öhman:

"- Vi vill nå alla som sitter och lallar på internet, de som sitter och pingismejlar varandra hela dagarna."

Bra målgruppsanalys. Än så länge har de 3 views på Youtube, varav 1 är min. Grattis.

Länk till dagensmedia.se

Andra bloggar om 118800, stureplansfolket

Kaffejournalisten Schulman

Efter att ha sågat alla italofila människor som dricker kaffe på Sosta, så attackerar nu Alex Schulman Kaffebar på hornsgatan och utnämner människorna till de mest kissnödiga i Sverige. Och jag älskar att läsa det. Vad som är konstigt är däremot att jag älskar den där kaffebaren. Den ligger 100 meter från min port. Fantastiskt kaffe, grillad toast med västerbottenost och fenomenala kardemummamuffins som inte går att få någon annan stans. (Lika små som de du bakade på hemkunskapen, inte som Wayne's Coffees steroiduppblåsta varianter.)

Jag gillar alltså att läsa om någon som hatar ett ställe jag gillar. Betyder det att jag också är en ängslig stockholmare? Märkligt.

Läs artikeln här.

Andra bloggar om schulman, kaffebar

Saker som gör att du känner dig gammal: Augmented Reality

Allt som var viktigt 2007

Som planner läser jag en hel del saker och det mesta glömmer jag bort inom ett dygn. Vilket är tur, annars skulle jag för länge sedan ha imploderat av informationsöverflöd. Något som jag inte glömmer lika fort är saker jag läser i Contagious. Contagious är enligt dem själva:

A quarterly intelligence briefing in magazine, DVD and online format. It identifies the ideas, trends and innovations behind the world’s most revolutionary marketing strategies.

Haken är bara att den här trendbibeln kostar skjortan att prenumerera på. Det har de löst genom att göra en fantastisk sammanfattning av allt det viktigaste som hände 2007. Länk här.

Varsågoda.

Andra bloggar om trendspaning

Whopper Freakout slår alla rekord

Whopper Freakout som jag skrev om i december har blivit den mest uppmärksammade kampanjen i USA på flera år. Det är bara att återigen buga djupt sig för CP+B och deras förmåga att genomföra idéer som stannar på pappret hos alla andra. 1,5 miljoner människor har laddat ner filmen där de får människor att ordagrant säga "I fucking hate McDonald's".

En enda byrå ligger således bakom flera av de senaste årens absolut bästa viralkampanjer: Subservient Chicken, Simpsonize Me och nu Whopper Freakout. Bra jobbat.

(Ok. Jag ska sluta hylla CP+B nu.)

Andra bloggar om whopper freakout, crispin porter, viral marknadsföring

När allting bara funkar

Igår presenterade vi en lanseringskampanj för en kund som är helt galen. (kampanjen alltså, inte kunden.) Galen på ett perfekt, välplannat vis med extremt skruvade karaktärer. Varumärket är helt nytt på den svenska marknaden, så det är vår uppgift att forma exakt vad det ska bli. Mycket ansvar helt enkelt, vilket har gjort det ännu roligare att jobba med det.

Men, det mest otroliga var att kunden tyckte att det var lika fantastiskt som vi. Efter ett par år i reklambranschen har jag blivit lätt cynisk efter att ha sett idé efter idé vingklippas av oroliga produktchefer som ser som sin främsta uppgift att inte göra fel. Men den här kunden är helt enkelt fantastisk. De talade till och med om hur vi ska utnyttja PR-effekten om vissa delar av kampanjen skulle stoppas.

Vi har änu inte fått den skriftliga feedbacken, så jag passar på att vara så här peppad just nu. Innan eventuella överraskningar dyker upp. Och låt mig bara jobba med sådana kunder i framtiden.

Kampanjen kommer ni få se omkring vecka 10. På world wide web. Om ni är riktigt hungriga.

EDIT: Den skriftliga feedbacken var 92% bra. Klart över medel i alla fall.

Politisk korrekthet och sex i reklam

DN skriver idag om utredningen som har gjorts för införa lagar mot sexistisk reklam. Eva-Maria Svensson, professor i rättsvetenskap och regeringens utredare, har kommit framt till att en lagstiftning behövs. Idiotiskt enligt min mening, och återkommer till den mycket enkla frågan: vem ska bestämma vad som är sexistiskt? Du? Jag? Mottagaren? Någon som vet bättre än svenska folket? Det är väl upp till var och en att stödja eller inte stödja de företagen som använder reklam respektive inte reklam som man gillar.

Och ja, det är inte trevligt att ofrivilligt få juckande underliv upptryckta mot rutan mitt i söndagsfilmen. Men det är ganska självreglerande. De företagen som gör misstag, får också veta det med besked. Tänk Dressmans kalsongkampanj.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=732902

Bara för att du är miljövän betyder det inte att du är miljövänlig

Under den senaste tiden har jag ofta rest mellan Stockholm och Göteborg med x2000. Det var inte länge sedan biljetterna låg på 500 kronor, och ibland kunde man hitta en biljett för runt 300 kronor. På senaste tiden har jag tagit glädjeskutt när jag har hittat något under 1000 kronor. 1000 kronor? Till göteborg?

En bidragande orsak till prisstegringarna kan vara SJs påhitt att plötsligt släppa alla sina överblivna biljetter på Tradera. Där säljs det biljetter till underpriser för alla människor som har tid och ork att sitta och vänta på auktioner som slutar 00.54 och 06.46. Och då få svaret på frågan: Kommer jag kunna gå på min barndomsväns bröllop alternativt mammas födelsedag?

Detta samtidigt som SJ:s konkurrenter fortsätter att förpesta luften till priser som ligger runt hälften av en normal tågbiljett kostar.

SJ borde med en gång sänka sina priser till rimliga nivåer innan de börjar framstå som miljödebattens roffare. Att skinna människor som försöker agera miljövänligt i sin vardag är ett bra sätt att framstå som girig. Speciellt när man har en monopolsituation att försvara. Och ta tillbaka biljetterna från Tradera. Ett krångligare sätt att köpa tågbiljetter får man leta efter.

SJ behöver förstå att bara för att du är miljövänlig betyder det inte att du är miljövän. SJ:s miljöprofil grundar sig främst i den bransch de verkar i - tåg - är i stort sett utsläppsfri från början. Men samma stund de utnyttjar det faktumet för att ta ut överpriser kan de snabbt förstöra vad de har byggt upp. På samma sätt kan företag som inte verkar i miljövänliga branscher bygga en miljöprofil eftersom att varje procent de minskar sina utsläpp har så mycket större betydelse för den totala miljöpåverkan. Walmarts miljöengagemang har lett till betydligt större miljövinster än vad SJ någonsin kan bidra till och givit dem trovärdighet i globala miljöfrågor. Sedan dag ett är de världens största köpare av ekologiskt odlad bomull och köper mer än årsproduktionen var för bara ett par år sedan.

SJ, skärp er.

Koldioxidens vänner

Sveriges Lantbruksuniversitet har precis släppt en ny kampanj som de kallar Koldioxidens Vänner. På en kampanjsajt och på en wrap i Metro så syns en organisation som ifrågasätter klimatforskningen och försöker värva medlemmar till sin kamp mot de vidriga miljövännerna. Kampanjen är kraftigt inspirerad av "we call it life"-kampanjen som väckte heta känslor i bloggosfären under hösten.

Men vad säger de egentligen? Kampanjen häcklar uppenbarligen de människon som har åsikter går emot de etablerade sanningarna om klimathotet. Ifrågasättande verkar helt enkelt inte vara det som bjuds på SLU, utan kanske snarare ensidigt sanningutlärande.

Men, om målet med kampanjen bara var ren uppmärksamhet så har de definitivt lyckas. Om det nu var det man hoppades på.



Filmen från Competitive Enterprise Institute:


Länk till dagensmedia.se
Länk till kampanjsiten

Andra bloggar om koldioxidens vänner, SLU

Banker som förstår retail

Ett reportage om Jyske Bank i Danmark om hur de dubblerade sin omsättning på ett år. Det är andra gången på kort tid jag hör talas om en bank från danmark som framgångsrikt bryter konventionerna på marknaden. Även Maxbank har genom innovativ marknadsföring klättrat upp och förbi storbankerna. De har bland annat gjort om alla sina bankkontor till caféer för att de har förstått att mötet mellan personalen och kunderna är deras viktigaste konkurrensmedel. Och de har dessutom öppet när människor har tid att gå till banken. Inte konstigt, men annorlunda.

Länk till reportaget om Jyske Bank.

Suicidialt beteende

Den här killen måste vara dum i huvudet. Men jag blir ändå sugen på att åka skidor när jag ser det.

Vem vill prata med Vattenfall?

Ingen alls, om man ska döma av de här bilderna. Jag har gått förbi Vattenfalls nya 300 kvadratmeter stora showroom ett par gånger nu sedan deras storslagna öppning innan jul, och jag väntar fortfarande på att få se en enda människa därinne.

I Resumé motiverar Vattenfall den nya satsningen så här:

– Vi vill skapa en dialog med våra kunder och vår omvärld. Det är viktigt att ta vara på det personliga mötet, säger Tina Arvidsson, projektledare på Vattenfall.

Problemet är väl tvådelat. Dels tillhör Vattenfall den kategorin av företag som de flesta människor vill tala så lite som möjligt med. Och ännu mindre ha ett personligt möte med. Där befinner de sig tillsammans med bland andra försäkringsbolag och kabel-TV-företag. Enda anledningen att kontakta dem är om något blir fel, du vill bli kund eller sluta vara kund. Så länge de inte kan bjuda på något annat intressant att tala om.

Det innebär att de har missat själva drivkraften för någon att överhuvudtaget ska vilja gå in en butik - att det ska finnas något av intresse därinne. Det finns helt enkelt ingen anledning att ha någon dialog med Vattenfall.

Sedan kan det även bero på att Vattenfalls rykte är så dåligt att ingen har lust att tala med dem. Ett statligt företag som varje år håvar in miljardvinster på saltade elräkningar. Som dessutom äger 4 av kraftverken på Världsnaturfondens svarta lista och är en av europas värsta koldioxidbovar. (Och som blev belönade i hundrawattaren för deras Empty Words-kampanj. Ett av de bästa exempel på greenwashing jag har sett från ett svenskt företag. Hur tänkte juryn?)

Länk till artikeln på Resumé


Andra bloggar om vattenfall, miljö

Helly Hanson

I höstas var jag med i Sony Ericsson Sailing Cup med jobbet. (Vi kom på fjärde plats. Första platsen utan pris.) Därför blev jag för ett tag sedan blev jag uppringd av Johanna på ett mätföretag som ville ställa ett "par snabba frågor". Frågorna var inriktade på hur väl jag hade sett de olika sponsorerna till eventet, och hon började med att fråga om jag hade uppfattat att "Helly Hanson" var en samarbetspartner. Helly Hansen menar du, frågade jag. Hon förstod inte vad jag menade.

Efter det kom det en fråga om varje sponsor som löd:

Har du förändrat uppfattningen om Helly Hanson efter detta event?

Och därefter:

Är det troligare att du kommer att köpa en produkt av Helly Hanson efter detta event?

Jag svarade nej på båda frågorna. Jag gillar redan Helly Hansen väldigt mycket, och äger flera av deras produkter. Mitt skidställ tille exempel är fantastiskt. Trots det sitter någon från Helly Hansen och läser utvärderingen och konstaterar sponsringen var utan effekt. Hur dum får man vara? Här kommer 4 enkla sanningar:

1. Väldigt få personer ändrar uppfattning om ett varumärke efter att ha sett en logga i ett segel.

2. Ännu färre personer går och köper en produkt efter att ha sett en logga i ett segel.

3. Och om någon mot förmodan gör det, skulle de aldrig erkänna det varken för sig själva eller Johanna från ett mätföretag. Om du frågar människor, så är det nästan ingen som "går på reklam."

4. Det är alltid bra att lära sig namnen på de företag man vill fråga om.

(Och det ledsamma är att det är betydligt fler mätningar än vad man tror som görs på detta sätt.)

Rolig reklam #1

Ryssar, Chopard och varför jag älskar Völkl

Nu är jag tillbaka efter 10 dagar i vintermetropolen St Moritz. Orten som enligt sig själva "uppfann vinterturismen" 1846.

St Moritz är en ganska speciell upplevelse eftersom de flesta personer inte alls är där för att åka skidor. På de flesta orter så är skidåkningen i fokus, medan St Moritz tillfälliga besökare mer ägnar sig åt långa promenader, pälsprovning och årgångsvinsdrickande.

Det mest intressanta med St Moritz är hur ryssarna har påverkat varje hörn av den gamla byn. Privatjetsen landar numera vart femte minut och charterhelikoptrar surrar konstant över dalgången. Det fins fler porschejeepar än lyktstolpar längs med gatorna. Och i varje lift finns det reklam för bepansrade bilar och Choparddiamanter stora som ärtor. I backen åker människor ogenerat runt på Pucci-skidor och i päls.

Som planner van vid att jobba med svenska kunder är det en kulturkrock. Ryssar vill att det ska se svindyrt ut, och sedan bryr de sig inte om funktionen. I Sverige vill många att det ska se funktionellt ut, när det egentligen mest är svindyrt. I Sverige vill ingen sticka ut för mycket. Ryssar kan inte sticka ut för mycket. En gång när jag var på Moskvas flygplats kom det en man och puttade bort mig med en hård knuff. Min första reaktion var att vända mig om och fråga vad han höll på med, men då hade han redan knuffat bort en annan person lite längre bort. Bakom honom kom en familj på fyra personer med 10 Louis Vuitton-väskor. Han var helt enkelt en person som gick och knuffade bort människor för att visa hur viktig hans arbetsgivare var.

Vad ville jag med det här inlägget? Att det vi ser som sanningar om hur människor konsumerar ställs på ända när man reser. Som alltid. Och hur vi ofta avfärdar med en tanke om "dom" också kommer ikapp en dag och vill ha en Toyota Prius. Efter att ha besökt Dubai och Moskva under 2007 tvivlar jag på att det någonsin kommer att hända. Superlyxkonsumtionen är här för att stanna.

För övrigt vill jag hylla Völkl som med sina 197 cm långa Katana har gjort ännu ett avtryck i skidhistorien. De flöt som två livbojar nerför branterna förra veckan.