Monday, November 24, 2008

Ett inlägg till snön

Tack för att du äntligen kommer och lyser upp min vardag.

Wednesday, November 19, 2008

Total transparens

Fredrik Wass skriver om Obamas Flickr-stream och jag blir helt överväldigad. Det är säkerligen mer regisserat än vad det ser ut, men extremt revolutionerande i sin enkelhet. Att se en blivande president sitta naglad framför TV:n med nervös blick känns väldigt...befriande. Och bevisar styrkan i att använda transparens och tillit i kommunikation.

Att han dessutom publicerar bilderna under Creative Commons-licens känns väldigt 2008.

Andra bloggar om , , , , ,

Veckans obegripligaste

På Dagens Media har Rickard Svensson från PR-byrån AWB skrivit en debattartikel som jag inte förstår någonting av. Han ser ett motsatsförhållande mellan att ha ett starkt varumärke och förstå konsumenternas behov. Som ett undantag ser han Google, som tydligen har förstått konsumenternas (det betyder dina och mina) behov alldeles fantastiskt väl.

Därefter kommer fyra stycken om social identitet och konsumtion med citat som "Vem kan till exempel vara ensam med 200 Facebook vänner?" och därefter slutklämmen: Vi behöver komma till insikt med att det inte alltid är vad vi säger, utan vad andra tycker som har inflytande på hur vårt varumärke uppfattas.

Svaret på debattartikeln är ganska enkelt: Rickard, det är bara vad andra tycker som bygger ett varumärke. Oavsett vad varumärkesägaren säger. Annars har du inget varumärke. Så antingen har Rickard en annan måttstock för starka varumärken, eller så menar han kanske stor mediabudget. Eller kanske stark logotyp?

Följdfrågan på den här debattartikeln blir snarare till Dagens Media - är det här bra debatt?

Debattartikeln här.


Andra bloggar om , , , ,

Monday, November 17, 2008

Bullshitbildstopplistan

Efter att den senaste tiden ha detaljstuderat årsredovisningar, flygplatsreklam och meningslösa reklambilagor har jag sammanställt en topplista av de populäraste bilderna just nu. Håll andan:



1. Lite jord och ett par blad i kupade händer.
























2. Kostymklädd man i startblock.




















3. Bergsklättrare som hjälper varandra. Ofta ackompanjerad av texter som "reaching for the top".























Bubblare: Isbjörnsmamma med barn på ett smältande isflak. Gärna i kombination med logotype för olje- eller energibolag.























Bubblare nummer 2. Tipstack till Ulrika.

Pitchorama

Jag gillar pitchande extremt mycket. Nätterna innan då vi sitter till midnatt. Föraningen tre dagar innan om att allt kommer att gå helt åt pipsvängen. Lättnaden att det faktiskt oftast inte gör det. Att överraska kunden med helt nya insikter om deras egen affär. Tävlingsmomentet.

Det var det roliga. Sedan handlar ett pitchförfarande alltför sällan om väsentligheter. Ibland vinner du ett uppdrag värt 5 miljoner för att någon gillar en pack-shot. Eller förlorar ett dubbelt så stort för att du hade valt fel ord i en rubrik. Till formen påminner det om skönhetstävlingar, där vi reklambyråer förväntas gissa oss till vad kunden har för favvo-typsnitt.

En smart kund sade en gång att det tar minst ett år innan en byrå börjar göra riktigt bra grejer för en kund. Och även om det kanske inte ska behöva ta så lång tid pekar det på något viktigt: De gissningslekar till upphandlingar som finns idag kanske inte är det bästa sättet att göra det.

Så marknadschef, låt byråns tidigare jobb ge en fingervisning om kreativ nivå. Och pitcha genom att bedöma människor, samarbete och strategisk kompetens hos både kreatörer, planners och projektledare. Och som krydda ett par pannåer, men inte som enda bedömningsgrund. Alla tjänar på det.

(Japp, det har blivit en del pitchande på sistone.)

En annan metall

Jag gör som Nina och hyllar Guldägget för att de har infört en titaniumkategori. Nu är det bara att hoppas att de verkligen vågar belöna verkligt banbrytande kommunikation på riktigt, och inte bara de bidrag som inte fungerar i de andra kategorierna. Tummar hålls.

Jag skulle direkt vilja ge ett titaniumägg till marknadsföringen av den svenska sommaren. Trots att den ofta innehåller omkring 7 dagar bra väder, så framstår den så här 3 månader senare som ett schlaraffenland av evig sol och ljummet hav. Tack sommaren, för att du håller hoppet uppe under november.

Urspårning



Har ni sett den här filmen? Det verkar som om det är Banverket som försöker säga "spring inte på spåren". Men det kan vara det sämsta sättet som jag någonsin sett det sägas på.

Banverket tror alltså att chockeffekter, motljusromantik på tågspår och panikdödsångest ska få mig att hålla mig borta från spåren? Jag hoppas att inga barn ska behöva uppleva den här filmen.

(Och utan att veta, är det verkligen småkåta par i 40-årsåldern som löper störst risk att bli halshuggna av X2000? Frågar du mig så var det ungefär 18 till 13 år sedan som jag själv tyckte tågspår var en bra rekreationsplats.)

EDIT: Kolla, de har faktiskt försökt med 10-15-åringar redan. Vilket knappast gör den senaste filmen ett dugg bättre tyvärr. Tack Kristoffer.

Wednesday, November 5, 2008

Jag är ingen talare, men:



Han är rätt vass ändå.

Bloggbrist


Den här bloggen börjar kippa efter luft. Speciellt efter att ha gått igenom de senaste inläggen och insett att vartannat börjar med ursäkter om tidsbrist. Och jag har tidsbrist just nu. Så Veckans Rester är inte nedlagd, bara lite långsam.

Det kanske blir bättre i framtiden. Kanske inte. Time will tell.

Vad gratistidningarna har gjort med Stockholmarna

På väg ut ur tunnelbanan idag stod det två tjejer och delade ut Chiquita-smoothies till alla förbipasserande. De var inte framfusiga eller jobbiga, och det fanns inga dolda kontrakt du var tvungen att skriva på, utan de erbjöd alla att bara ta en flaska.

Det intressanta var hur folk reagerade. Många skyggade och det delades ut ett par högljudda "nej tack". Väldigt få tog emot något. Det var en ganska otrevlig stämning i luften.

En annan observation häromdagen på drottninggatan var en svensk turist med karta som försökte fråga någon om en vägbeskrivning. Han fick fråga 3 personer innan någon insåg att han inte ville sälja elabbonemang utan bara fråga om vägen.

Jag är övertygad att det beror på 10 års gratistidnings- och på-gatan-försäljar-terror i den här staden. All spontan kontakt måste numera ta sig igenom vad-vill-han/hon-sälja-filtret. Trist.

Smoothien? En kopia på Innocent till form, innehåll och baksidestext. Och väldigt god.

Om mig

My photo
Jag arbetar som planner i Stockholm, äter för mycket och siktar fortfarande på att besöka min hundrade skidort. Förra vintern gick åt till annat.